Smaka, se eller lukta?

Nu har det hänt. Nu har det vänt. Luktandets gåva till Myrra är sänt. Äntligen känns det som om det gått in i Myrrahjärnan hur ett nosprov är tänkt. NOS-prov. Inte tunga och gom, inte ögon och öron utan just det: NOS. Jag har, med hjälp av min sambo tillika träningspartner, en längre tid funderat ut övningar för att få henne förstå att det är lukten som är avgörande för vilken av pinnarna hon skall välja. Det har varit letande av en pinne, det har varit uppdelat i högar plus en pinne, det har varit en hög och en pinne långt bort och det har varit gömda pinnar osv. Nåja, metoderna har varierat och det har även resultatet. Nu verkar det dock fungera. Nu skall  jag bara försöka få henne att undvika cigarrgreppet och istället hålla fast pinnen i ett fast och snyggt apporteringsgrepp. Nu kan vi tävla! Bara en sak först. Hon har börjat löpa och det måste få passera innan jag ger mig iväg till tävlingsplanen. För övrigt är det kul att vara igång lite med agilityn. Skitkul på 'ren' svenska.
Någon som skall med o  tävla? Unni tex är väl mer än redo för en lydnadsklass 1, eller?