Förbannelse och svordomar

Till min stora fasa och oro går min kelpieflicka plötsligt på tre ben under en promenad. Sjuk av oro för hennes hälsa och allmänt sur över att kursen med Fanny Gott nästa helg kommer genomföras UTAN hund tar jag hem Myrra till Florence lampa och lyser upp tillvaron för oss båda. Innan hemkomsten har dock tankar malt hela promenaden. Är hon skadad för livet? Är hennes häftigaste och mest möjliga träningsperiod slut redan innan den börjar? Har hon brutit något? Är hela hundkarriären slut? Jag har hittills velat gå hela 2 kurser och den första blev inställd pga för få anmälda... så skall alltså denna kurs med Fanny saboteras pga skada. Så går mina funderingar lite fram och tillbaka. Väl inomhus och i skenet av lampan, dock inte flitens lampa utan nyss nämda Florence lampa, ser jag vad som hänt. Någon skitstövel, som jag djupt förbannar och svär över, har slängt glas på banvallen som styggt letat sig in i Myrras tass. Har jag sagt att jag aldrig svär förresten. Nästan skall jag väl tillägga. Nu finns dock fog för ett par väl valda eder.Ett djupt, lätt vätskande sår i ena tramdynan... SUCK och satans jävla skit. Nåja, Jag är ändå ganska lättad för ett sår läker snabbt speciellt om det inte belastas. Myrra är iofs inte den mest stillsamma hund och har inte heller för avsikt att vara det nu heller trots att  hon har sår på foten. Vi styr dock upp promenader något så att foten får vila från slitage. Dessutom  läggs av min specielle medhjälpare tillika sambo ett snyggt förband som sitter kvar på tassen... nästan 2 timmar. Inga nya förbandförsök görs. Nu är till min lättnad läkningen startad och haltandet mest i inledningen av våra promenader. Nästa vecka skall jag kursa. KUL!