Happy trötta Friday

Tänker om och omkring min älskade sambos blogginlägg... igen. Skall det bli så framgent att jag går i något slags försvar efter varje inlägg? Eller är det bara så att jag smittas av sambons iver o gudomliga inspiration? Kanske är det helt andra orsaker till att jag skriver i direkt anslutning till den nyblivna luddägaren? Men det får bli en framtida analys av detta.

Idag har hon dock till skillnad från senast väldigt träffsäkert hittat och beskrivit mig i min trötta och utslitna efter-jobbet-status. Detta trots att jag inte varit på jobbet idag. På sätt och vis har jag jobbat men studier utanför det stora sjuka huset i söderförort räknas ändå inte riktigt och räcker inte riktigt för att förklara min 'ovilja' att med blixtens, eller om man så vill rostpärlans, hastighet fara mot de sälla agilitymarkerna i Solna-Sundbyberg. Men trött var jag likväl. Kanske baksmällan från gårdagens sällsynt adrenalinframkallande arbetspass. Hade faktiskt idag hellre än tränat sakta struttat omkring i en helt tyst skog och lite förstrött tittat efter blodriskor och kantareller. Fast skogen tillsammans med Sarah är sällan tyst... hmm, grenar som knäcks, mossa och löv som prasslar, rötter som ställer sig i vägen för skorna och framförallt denna ljuvliga svada... nä, tyst skog är att önska sig det omöjliga men när jag är trött så är jag trött och då måste jag i alla fall få önska. Det blev ingen svampskog. Det är visst bara julafton en gång per år...

Vad gäller luddet så är vi alla lika förtjusta. Hon är ett fantastiskt inslag i vår djurpark på hela 127 kvadrat. Hur många elefanter får det plats i en telefonkiosk? Precis. Många. Och vi har MYCKET större areal än den där telefonkiosken. Alla är förresten inte lika förtjusta har jag märkt. Det sitter just nu ett litet ludd i mitt knä. Någon morrar och stirrar ogillande under bordet. Lilla, söta, underbara, bedårande, smarta och alldeles utmärkta lakritstroll. Du är och kommer förbli MIN egna lilla sötis. Don't worry. Jag har plats för fler än dig i mitt hjärta. Jag får ju tom plats för matte och hon är betydligt större än er tre vovvsar tillsammans. Med husses försäkran ringandes i öronen somnar hon vid husses fötter och är nästintill oväckbar när Maja o matte går ut för att kissa.

Myrras utomhusträning på klubben idag fungerade väl sådär. Att sitta kvar betydde idag inte sitta kvar utan snarare att stanna inom 10 meters omkrets från husse. Men med tanke på alla störningar som finns och fanns omkring oss idag på klubben så finns det ändå en uns av nöjdhet inom mig. Myrra kunde hålla koncentration kring träning och husse trots att mattemaja tränade längre ner på planen, trots att det passerade schäfrar och annat vid sidan, trots lukten av rådjur och trots husses trötthet som med största säkerhet avspeglade sig i träningen. Jo, jag är nöjd. Kan förstås inte räkna med att det magiskt flyter som om vi är inomhus i vår hall en vardagsförmiddag när det är alldeles tyst och störningsfritt omkring oss. Nu fortsätter happy trötta Friday.