Agility med Megan

Har idag gjort min första tävling med Megan. Förberedelser nästan i paritet med origo. Visserligen har jag  ju under ett gäng tidigare tävlingar, när matte fungerat som nervös hundförare med pinnar framför ögonen, fungerat som såväl coach, åskådare och filmare som vägvisare och chaufför men det har knappast gjorta några djupa intryck i hjärnbarkens vindlingar när det gäller MITT och MEGANS tävlande. Kanske har jag sett någon tendens eller lyckats snappa upp vad som verkligen behöver tränas men det som verkligen behöver tränas har verkligen inte tränats... Megan har varit skadad, jag har varit borta, jag har haft jobbresa i norrland och slutligen varit coach åt matte. MITT tränande har helt enkelt inte fått plats i kalendern. Med tanke på detta så borde resultaten lysa helt med sin frånvaro men faktum är att vi lyckats halvbra i agility 2. Dessutom är jag supernöjd med en snabb och följsam framfart i hopp 1 där hon retfullt petade ner en pinne i mitten av banan. Två klasser med vardera 5 fel där agilityklassen var lite ryckig och osäker men där hoppklassen fungerade utmärkt. Under alla omständigheter kul att göra comeback i agilitycirkusen. Det var några år sedan jag tävlade senast.  Det här gav mersmak och eftersom matte inte helt kan hålla fingrarna i styr när det gäller att låta mig sköta Myrras träning (inte för att jag misstycker) så kanske jag skall låta mina fingrar fara iväg lite med Megans dito...

Myrra var med hela tävlingsdagen och efter en lekstund med en annan hundvalp gavs hon inga möjligheter till egna utflykter och skötte sig riktigt fint hela dagen. Ett par gånger behövde jag påpeka att man faktiskt inte sitter och blåskäller men i övrigt var det en behaglig valp.