Var är min bordellmamma?

Undrar om plysch kan liknas vid en bordell eller om det tom är plyschen som gör hela bordellen. Börjar ana ett samband men jag tror det krävs mer än så. Mitt lilla nyinköpta hus har karaktären mys och inslag av bordell. Tänk er 80-tal och mysbyxliknande kläder, tänk er 80-tal och skvalande musik, tänk er några smålampor som stänker lite ljus över det rosaskimrande plyschtyget, tänk er en bordellmamma som lagt sig tillrätta på plyschen. Då har ni slagit huvudet på spiken. Ni har slagit er hårt, hårt för här finns ingen bordellmamma inte. Allt annat finns men ingen bordellmamma. Här finns hyperaktiva, hypermoderna, hundmamman tillika sambon som likt ett jehu far fram genom vardag och fest. Här saknas inte bordellmamman. Jag trivs gott och väl med min sambo och mitt nya hus kräver inga nya egenskaper bara ny vilja att uppleva och lite nytänkande kring småskaligt leverne. Det här kommer bli bra tänker jag, det här kommer bli toppen. Mitt hus är som 80-talet och jag trivs. Min husvagn har plysch och mys. Inget annat.

Mitt hus, en husvagn, finns att beskåda alldeles bakom vårt radhus. Mitt hus känns genuint hemtrevligt redan innan vi inrett med diverse 80-tals retro prylar men när nu det gräsmattegröna durkslaget, de bruna kuddarna och den illoranga pläden kommit på plats känns det totalrätt. Kanske flyttar jag för gott ut till mitt lilla tillhåll. Myrra har redan funnit sig tillrätta. Megan likaså. Det verkar förresten som om fler finner sig tillrätta därute. Jag är plötsligt ensam i vårt radhus. Var är alla? Inga hundar, inga katter, inga barn och ingen sambo. Jag är själv. Vad skall man säga: det är skönt med egen kupé... men ett eget radhus? Hmm, börjar ana oråd. Mitt hus invaderas... där kommer snart finnas hypermoderna dataspel, böcker från 2000-talet och hundträningssaker köpta i år. Min bordell kommer förvandlas till ett normalt 2000-tals familjeslagfält. Var skall jag då fly? Var är min bordellmamma som kan styra upp det här?