Finn fem fel

Har nu varit i farten med Megan under några hektiska dagar. Liksom tidigare har hon visat sig vara segstartad men höjt sig ordentligt under andra loppet hon genomfört. Farten är om inte magisk så i alla fall flytande snabb. Hur det gick?

Hur det gick skall ni såklart få veta men först ett politiskt inlägg. TCO, förbundet där tjänstemännen huserar och där även mitt fackförbund ingår vill höja jämlikheten i vårt avlånga land. Så långt allt väl. Men så snabbt till poängen. Vill ju inte förlora läsare på en lång politisk harang. Så har jag ju också en cliffhanger där uppe i texten nånstans där ni utlovats agilityresultat. Resultatet kommer varsomhelst och närsomhelst i texten så läs noggrant nu. Tillbaka till politiken. Ingen kommer undan politiken, ingen. TCO vill ha jämlikhet. 5 fel. Förslaget lyder att småbarnsfamiljer skall få subventionerad städhjälp 3 timmar per vecka för max 150 kr vilket skulle innebära ökad jämlikhet inom familjen: Detta antagande utgår, antar jag, från att kvinnan städar. 5 fel. Bra att det blir jämlikt mellan mannen och kvinnan men vad är det för jämlikhet? 5 fel. Skall vi ta in polacker, som såklart är kvinnor, att städa i våra hem så att vi höginkomsttagare i våra stora villor kan få lite jämlikhet mannen och kvinnan emellan? Är det det som är jämlikhet? Är det jämlikt att ta in polacker på svältlön? 5 fel. Är det jämlikt att kvinnliga polacker (ja, det kan väl för den delen röra sig om balter) skall städa i våra ´jämlika´ hem? Varför göra det så krångligt hela tiden. 5 fel. Börja där du står. Börja med dig själv. Du, man eller kvinna, som inte städat på en månad. Tag efter att du läst färdigt och kommenterat detta inlägg tag i dammsugarmunstycket, putsa ett par fönster, rengör toaletten, diska upp gårdagens disk och ta itu med papprena som ligger framme där på bordet.

Om det har undgått någon så kommer här resultaten: 5 fel. Med undantag för disk, så är det återkommande och lite smått frustrerande resultatet, 5 fel.

Nästa gång skall jag ha 10 fel i första klassen så att kvoten är fylld. Lika bra att missa lite extra och sedan få till ett snyggt nollat lopp i andra klassen. Har hört från säker källa att det är så det skall gå till...

Agility med Megan

Har idag gjort min första tävling med Megan. Förberedelser nästan i paritet med origo. Visserligen har jag  ju under ett gäng tidigare tävlingar, när matte fungerat som nervös hundförare med pinnar framför ögonen, fungerat som såväl coach, åskådare och filmare som vägvisare och chaufför men det har knappast gjorta några djupa intryck i hjärnbarkens vindlingar när det gäller MITT och MEGANS tävlande. Kanske har jag sett någon tendens eller lyckats snappa upp vad som verkligen behöver tränas men det som verkligen behöver tränas har verkligen inte tränats... Megan har varit skadad, jag har varit borta, jag har haft jobbresa i norrland och slutligen varit coach åt matte. MITT tränande har helt enkelt inte fått plats i kalendern. Med tanke på detta så borde resultaten lysa helt med sin frånvaro men faktum är att vi lyckats halvbra i agility 2. Dessutom är jag supernöjd med en snabb och följsam framfart i hopp 1 där hon retfullt petade ner en pinne i mitten av banan. Två klasser med vardera 5 fel där agilityklassen var lite ryckig och osäker men där hoppklassen fungerade utmärkt. Under alla omständigheter kul att göra comeback i agilitycirkusen. Det var några år sedan jag tävlade senast.  Det här gav mersmak och eftersom matte inte helt kan hålla fingrarna i styr när det gäller att låta mig sköta Myrras träning (inte för att jag misstycker) så kanske jag skall låta mina fingrar fara iväg lite med Megans dito...

Myrra var med hela tävlingsdagen och efter en lekstund med en annan hundvalp gavs hon inga möjligheter till egna utflykter och skötte sig riktigt fint hela dagen. Ett par gånger behövde jag påpeka att man faktiskt inte sitter och blåskäller men i övrigt var det en behaglig valp.

saknad

Har under den senaste delen av semestern inte haft tillgång till uppkoppling på nätet vilket såklart föranlett total brist på inlägg här. Nu sitter jag i Umeå på hotell Botnia och saknar... men först

Jag är trött och har helt övergått till norrländsk kost dvs renskav och västerbottenost. Jag frossar likt en björn i blåbärssnåren, jag äter som en häst trots att hungern inte alls befinner sig i nivå med vargens men vadå: man skall äta medan man kan. Imorgon kan det vara slut på maten. Kanske har Darth Vader tagit all mat och vår räddare befinner sig tio galaxår från vår planet. Då vill inte jag vara hungrig. Då vill inte jag vara den som inte åt av den absolut sista biten renskav.

Så till saknaden...
Jag saknar min sambo och hennes varma armar, jag saknar mitt lakritstroll och hennes underbara uppenbarelse, jag saknar mitt 2000-tals familjelivskaos,

jag saknar sängen med min tempur. Tänk vad enkelt det är att mitt i natten långt från nära och kära förstå vad som är rätt och viktigt.

Nu skall jag sova för vem vet när jag får sova nästa gång.

Var är min bordellmamma?

Undrar om plysch kan liknas vid en bordell eller om det tom är plyschen som gör hela bordellen. Börjar ana ett samband men jag tror det krävs mer än så. Mitt lilla nyinköpta hus har karaktären mys och inslag av bordell. Tänk er 80-tal och mysbyxliknande kläder, tänk er 80-tal och skvalande musik, tänk er några smålampor som stänker lite ljus över det rosaskimrande plyschtyget, tänk er en bordellmamma som lagt sig tillrätta på plyschen. Då har ni slagit huvudet på spiken. Ni har slagit er hårt, hårt för här finns ingen bordellmamma inte. Allt annat finns men ingen bordellmamma. Här finns hyperaktiva, hypermoderna, hundmamman tillika sambon som likt ett jehu far fram genom vardag och fest. Här saknas inte bordellmamman. Jag trivs gott och väl med min sambo och mitt nya hus kräver inga nya egenskaper bara ny vilja att uppleva och lite nytänkande kring småskaligt leverne. Det här kommer bli bra tänker jag, det här kommer bli toppen. Mitt hus är som 80-talet och jag trivs. Min husvagn har plysch och mys. Inget annat.

Mitt hus, en husvagn, finns att beskåda alldeles bakom vårt radhus. Mitt hus känns genuint hemtrevligt redan innan vi inrett med diverse 80-tals retro prylar men när nu det gräsmattegröna durkslaget, de bruna kuddarna och den illoranga pläden kommit på plats känns det totalrätt. Kanske flyttar jag för gott ut till mitt lilla tillhåll. Myrra har redan funnit sig tillrätta. Megan likaså. Det verkar förresten som om fler finner sig tillrätta därute. Jag är plötsligt ensam i vårt radhus. Var är alla? Inga hundar, inga katter, inga barn och ingen sambo. Jag är själv. Vad skall man säga: det är skönt med egen kupé... men ett eget radhus? Hmm, börjar ana oråd. Mitt hus invaderas... där kommer snart finnas hypermoderna dataspel, böcker från 2000-talet och hundträningssaker köpta i år. Min bordell kommer förvandlas till ett normalt 2000-tals familjeslagfält. Var skall jag då fly? Var är min bordellmamma som kan styra upp det här?