Banvallen

Banvallen är vårt promenadstråk som ligger i omedelbar anslutning till huset. På bara någon minut når vi banvallen och den intilliggande lilla skogen (den är så liten att vi kan skymta husen på andra sidan när löven fallit av) där hundarna kan få springa av sig. Banvallens invånarantal är trots närheten till stan stort och varierande, människorna som passerar den gamla järnvägen som numera är asfaltsbelagd är också av olika slag och tar sig fram på olika sätt. Beträds vallen tex på senkvällen finns där mopedåkande ungdomar som smygröker, grävlingar som osmidigt trampar omkring, rävar som smyger och harar som tassar fram. Om vi väljer att gå under rusningstid dvs när de flesta slutar arbeta finns där cyklar i mängder av vilka de flesta inte har förmåga att använda ringklocka när de kommer bakom ryggen. Joggarna och stavgångarna (jag har fortfarande inte förstått mig på stavgång: det ser faktiskt fånigt ut när tanter eller farbröder unga som gamla släpar, drar med sig skidstavar på en asfalterad gång- och cykelväg: om stavarna ändå kunde användas korrekt...) upptar under kvällar och helger stor del av den lilla vägen, vi hundägare likaså. Ibland stånkar sig en rullskidåkare förbi som trots det märkliga i att åka skidor mitt i sommaren i alla fall använder stavarna rätt. Min favorittid är sena kvällar när jag får ha banvallen för mig själv och kan lyssna till de spelande syrsorna, grävlingarnas bök och kanske skymta en ekorre i träden. Ett plus under ensamhetstiden på natten såklart att jag inte behöver vakta på lilla sötis med falköga precis varje liten millisekund. Banvallens invånare sträcker sig från små, små djur såsom insekter, sniglar,  grodor och fåglar till de lite större djuren som hare, rådjur, räv, igelkott och grävling.

Bland de små har grodorna blivit Myrras favorit. Framförallt de döda, tillplattade grodorna där bara en torr kontur återstår av grodan. Det är tydligt när hon hittar en groda. Blicken på henne blir sådär härligt skyldig och hon rusar iväg med den torra biten, slängen den i luften, tuggar och springer igen.

Sedär: Vårt vardagspromenadstråk i ett blogginlägg.