Sänghund

Skall hunden få vara i sängen tillsammans med husse och matte? Har hört diskussionen som tydligen är lika intressant i kretsar där hundägandet inte existerar som hos oss andra där vi lever med hund livet genom. Vad är rätt och vad är fel? Skall jag hårdnackat konsekvent hålla det sötaste och mest charmiga lakritstroll världen skådat från sängen eller skall jag vara en mjukis som gör precis vad vovsan tycker. Två olika synsätt där det tydligen inte skall finnas något mellanting?

Klart hunden inte förstår när den får respektive inte får vara i sängen säger den ena. Klart den gör säger nästa person... ja, synpunkterna är många. Hundarna är olika och hussar och mattar är också unika individer. Nåja, till saken. Vi har här hemma åsikten att hundarna inte skall vara i vår säng. De kan ju sova i sina sängar så vi får plats för vår skönhetssömn... och det finns många ytterligare skäl till varför de skall sova utanför vår säng som dock inte kommer nämnas här. Såvida det inte blir en anstormning av frågor förstås för då kommer såklart svaren. Nu är det så att Myrra tuggar sönder sin säng vilket gör att hon placerats på en matta alternativt golvet  istället men det finns fortfarande ingen anledning till hund i säng. Teoretiskt så lätt men inte alltid lika enkelt att överföra till praktikens och realitetens värld.

Kväll/natt och läggdags. Då är husse fortfarande pigg nog att kunna knuffa ner från sängen upphoppande lakritstroll. Det var så mycket enklare när hon var liten, liten valp och knappt nådde upp med nosen till sängkanten. Nu tar hon inte ens sats och flyger likt en hmm, kelpie, rakt upp mellan husse och matte. Husse är dock snabb och hårt konsekvent. Ingen hund i sängen. Myrra ger efter en stund upp sänginvaderandet och lägger sig fint och gnager på ett ben eller liknande. Efter en stund sover hon tyst på golvet under sängen. Så kommer morgonen (läs fortfarande natt, åtminstone nu i semestertider) och en pigg, mjuk och varm liten Myrra skuttar upp i sängen. Husse är fortfarande i drömmarnas värld, ögonen är igenklistrade, huvudet fastvuxet i kudden och matte intill helt medvetslös... Det är då allt ställs på sin spets. Skall jag tvinga mig in i vaket tillstånd eller göra det väldigt lätt för mig. Det senare alternativet vinner nästan uteslutande. En mjuk och tillgiven hund vid ansiktet köper jag utan motstånd en tidig semestermorgon. Hund i säng. Självklart.