Fartagility

Megan och jag tränade fart igår kväll. När matte är i Finland dansar hundarna på agilityplan... (nytt hundordspråk). Det gick vaninnesfort i alla fall. Hon har verkligen förstått det här med fart och öser varje sekund av våra små korta banvarianter. Förhoppningsvis kommer hon överföra träningskunskaperna till tävling också. Hon har ju redan visat med matte att det går betydligt fortare nu jämfört med hur agilitytävlandet inleddes men jag tänker mig att även den sista växeln skall läggas in. Synd att det dröjer så långe tills vi skall tävla igen. I alla fall så håller jag på att förbereda mig och Megan för start: Matte skall nämligen lämna över förtroendet till husse under två dagar framöver. Det blir oerhört spännande att göra riktig och någorlunda förberedd comeback på agilityplan igen. Megan är en fantastisk hund och har så vitt jag har sett helt förstått vår träning så jag ser  fram mot våra starter med tillförsikt. När Megan och jag tränade satt Myrra och ylade vid sidan om. När jag säger ylade så menar jag verkligen ylade. Hon skällde, skrek och ylade konstant under vår träning. Hon tycker väl kanske att det är hennes plan, hennes tid och hennes husse... men jag har hört av säker källa att hon ylar lika mycket när matte är iväg.

Nåja, när vi pausade tänkte jag att Myrra ju är på för lite fotträning men vi var visst inte helt överens där. Hon tyckte vi skulle träna ligg istället. Hon lade sig... och hon lade sig... och hon lade sig... Någon, matte, hade tränat ligg på förmiddagen och ligget hängde med till träningen på kvällen. Nåväl, hon märkte snabbt att det var fot vi tränade och fick lyckas med fotträningen och tjänade in några köttbullar... riktigt duktig.

Tack för ormbettsbehandlingslänken!!! Mixas mattemor Lena har skickat. Den följer även här nedan för den som är intresserad.

http://www.svf.se/SVS/Smådjurssektionen/Normer%20av%20medicinsk%20karaktär/Ormbett.aspx