Hundväder

Idag har det varit hundväder ute, eller?  Betydelsen eller bakgrunden till begreppet hundväder kan både gemene man, diverse hundmänniskor och kanske även hundar fundera kring. Vad den ursprungliga betydelsen är kan jag bara ana men gissar jag med förnuftet i behåll borde det väl luta åt att det är ruskväder såsom regn, dimma, blåst (motvind förstås) och kanske några plusgrader.  Marken är våt, gräset som efter sommarens grönska förvandlats till en grön smet är fuktigt på gränsen till vatten, där marken saknar gräs har det bildats lerpölar och en mörkbrun smörja. Vinden biter i kinderna och de små nubben till regndroppar smattrar sig snabbt in på bara kroppen. Skulle smånubben, som i dagens fall, förvandlas till lite större spikar är kaoset innanför skor och kläder snabbt ett faktum. Strumpor kippar och klibbar i våta skor, tröjor och jackor mer än lovligt våta. Det är svårt att klä sig vettigt. Det som passar i kyla är för varmt och det som passade för några månader sedan är redan inplockat i garderoben och skulle oavsett om det satt på kroppen inte hjälpa mot kylan. Då återstår de varma underställen, tröjorna och mössan vilket, om man liksom jag har hund och rör på sig, snabbt resulterar i svett.  Svetten blandas med utifrånkommande småspik. Krisen är total. Jag är våt, trött, svettig orakad och förstörd... Myrra då: det är ju för hennes skull jag är ute och det heter väl inte hundväder för inte? Eller?

Myrra hon är helt oförstående. Vad i h-vete gör vi ute i detta väder? Vad är det för kul att väta ner pälsen? Hur tänkte du egentligen när du ville att jag skulle sätta mig på en våt gräsplan. Lägga mig... aldrig. Vi går in istället. Hallå? Är du med husse eller har dimman trängt sig ända i den gråa sörjan i hjärnbarken och påbörjat en förruttnelse likt en märklig väderform av alzheimer, tycks Myrra undra? Vad gör vi ute egentligen? Jag är visserligen hund men jag föredrar faktiskt mys i soffan, rena lakan och torra tassar. DET ÄR VÅTT UTE! Husse för tusan. Skärp dig. Så går troligen Myrras tankar.

Slutligen får jag ge mig. Jag beger mig hemåt. Sur, trött och förstörd. Myrra är dock glad och pigg. Så fort vi kommer in genom dörren vaknar kelpien i henne och lakritstroll tillsammans med minilurv springer som galna jagandes varandra i korridoren här hemma. Det är hundväder... INNE!

Lydnadstävling x 2

Har testat lakritstrollet i klass 3. Momenten var för sig i lugn träningsmiljö fungerar oftast väldigt bra men så kommer vi till tävling och då skall det fokuseras lite längre på en främmande plats med massor med intressanta lukter och kul hundar mm omkring tävlingsplanen. Första tävlingen var inledningen usel men mot slutet när vi kom till apporteringsmomenten och fjärrdirigeringen gick det som på räls. Det kändes att hon vaknade till allt eftersom och vi (läs Myrra) fick med sig både en 10:a i metallapporten och 9,5 i fjärren... men efter ett ganska ofokuserat fritt följ och en nolla i sättandet under gång hamnade vi långt ner på poängstegen. Tilläggas skall också att rutan var snyggt placerad bakom ett litet krön. Jag som har mina ögon cirka 190 cm över markytan visste och såg såklart var rutan fanns men Myrra förstod inte riktigt. Det hon förstod minst av allt var ju varför i hela fridens namn hon inte fick springa till balansbomen som stod placerad 1,5 meter till vänster och 2,5 meter framför oss. Ställ gärna en balansbom framför nosen istället för en ruta: ja det blev ingen ruta där inte. Synd då hon är riktigt bra på synliga rutor utan attraktiva balansbommar i vägen.  Balansbomen drog förstås och ni förstår ju att det slutar med noll poäng där också. Sammanlagt 210 poäng... långt från 1:a pris.

Andra tävlingen fanns fokus redan från början men när det fria följet och sättandet under gång var avklarat blev hjärnan i Myrras lilla lakritshuvud alltmer trött. Det blev sämre och sämre poängmässigt och mot slutet var det tråkigt nog en femma på hoppapporten och en 7:a på metallen. Hon såg knappt sin husse under fjärren och förlorade massor med poäng. Trots allt poäng i samtliga moment men fokustapp till tusen mot slutet. Vi samlade i alla fall ihop 249 poäng och känslan är att hon snart skall fixa ett helt lydnadsprogram. Behöver träna delar av program för att gå över till hela program så lilla älsklingstösen orkar... Men tredje gången gillt är ett bra koncept tycker jag... Det gick ju i 2:an och det borde ju kunna gå även i 3:an. Jag är lite otålig och vill börja träna inför elitklass men får tydligen öva mitt tålamod samtidigt som jag övar Myrras fokusork...

Smaka, se eller lukta?

Nu har det hänt. Nu har det vänt. Luktandets gåva till Myrra är sänt. Äntligen känns det som om det gått in i Myrrahjärnan hur ett nosprov är tänkt. NOS-prov. Inte tunga och gom, inte ögon och öron utan just det: NOS. Jag har, med hjälp av min sambo tillika träningspartner, en längre tid funderat ut övningar för att få henne förstå att det är lukten som är avgörande för vilken av pinnarna hon skall välja. Det har varit letande av en pinne, det har varit uppdelat i högar plus en pinne, det har varit en hög och en pinne långt bort och det har varit gömda pinnar osv. Nåja, metoderna har varierat och det har även resultatet. Nu verkar det dock fungera. Nu skall  jag bara försöka få henne att undvika cigarrgreppet och istället hålla fast pinnen i ett fast och snyggt apporteringsgrepp. Nu kan vi tävla! Bara en sak först. Hon har börjat löpa och det måste få passera innan jag ger mig iväg till tävlingsplanen. För övrigt är det kul att vara igång lite med agilityn. Skitkul på 'ren' svenska.
Någon som skall med o  tävla? Unni tex är väl mer än redo för en lydnadsklass 1, eller?

Lakrits

Hur uttalas lakrits? Min sambo hävdar att det uttalas laakrits (lite släpande långt A vilket enligt nyss nämnda sambo skulle vara rikssvenska och inte alls dialektalt) medan jag säger lakkrits (korthugget snabbt A vilket enligt sambologik då såklart härstammar från obygden i bondeland). Oavsett uttal och bortsett från fonetiskt oklanderligt alternativt kanske helt felaktigt uttal så är mitt lakkritstroll inne i en ny fas av sitt liv. Hon är totalfokuserad på träning. Hon vill, hon kan och hon ska. Superkul att träna och det är en ynnest att få möjligheten att vara med henne ute på träningsplanerna. Vi har därför mitt i lydnadsövningarna smugit in lite agility. Sakta, sakta börjar hon lära sig slalom och hon tog ett 12 portars slalom idag bara sådär i förbigående när vi passerade slalomet. Inte snabbt men även.  När det gäller A-hindret har hon gått  från att varit helt vettskrämd inför att bestiga detta K2-liknande monster till att på uppmaning lätt springa upp och ner för detsamma. Detta gör hon medan hon tänker ut att hon skall klara ut sitt kontaktfältsbeteende. Mmmmyrra. Superduper. Detta fantasiska lakkritstroll. Hon är fortfarande det där glada, skuttiga och totalt utflippade troll när det gäller att hälsa på allt och alla. Hon får inte hälsa på allt och alla men hon flippar gärna ur på avstånd med vilja att komma fram för att hälsa eller snarare skutta på lämpligt objekt. Hon bryter dock sitt beteende för att fokusera på träning och det är kanske här den stora skillnaden ligger. Hon bryter inte bara för att någon sekund senare återgå till hälsningsceremonier a la Jim Carrey´s mest galna jag utan hon behåller fokus på träning. Länge och väl. Nöjd husse. Långt kvar till tränings- och tävlingsmål är uppnådda men just nu är det här superkul.

A-hinder och showgirls

Orkade och hann, en outvilad kropp och tidsbrist till trots, med ett träningspass på Vällingby brukshundklubb. Innan mörkret föll som en sten över oss lyckades jag med lite milt våld lyfta upp Myrra högst upp på A-hindret. Hon förstod genast att det farliga och svårt skrämmande i A-hindret inte alls är så illa som hon anat. Tvärtom så intog hon stående stolt sin upphöjda position innan hon for som en pil nedför nerfarten. Efter andra upplyftet sprang hon sedan utan assistans själv snabbt och lätt över. Visade henne då kontaktfältet (1 gång) vilket resulterade i att hon gjorde precis som jag lärt henne på brädan där hemma i korridoren. Bra! Akt 1 avlsutad. Showen har precis börjat och den startar lysande.

Megan fick köra slalomsvårigheter och liksom senast så showade hon som om hela agilityvärlden var åskådare. Hon tog i så gräset skvätte och visade återigen prov på snabbhet och säkerhet. Efter en lätt uppvärmningsövning sprang hon, utan anmaning, iväg och tog den kombination som jag tänkt som en senare prövning. Hon förstod hur jag ställt upp hindrena och tog dem precis som jag önskat att hon skulle göra. Jag är imponerad.

Maja var superduktig och showade med flygande sheltiehår snabbt genom de svårigheter jag i förhand gjort upp. Hon tog trots press och husse på långt avstånd, till skillnad från senast, lätt hela slalomet. Jag är imponerad.

Vilka tjejer! Vilken show!